Nu har jag sammanställt statistiken över filmer som SVT visat under 2019.
Totalt sände SVT 388 spelfilmer. Av dem var 170 svenska, eller 43 % av utbudet. 111 filmer, eller 29 % var amerikanska. Det vill säga nästan var tredje film kom från USA.
77 filmer kom från EU-länder och dessa utgjorde knappt 20 % av utbudet. Av dessa var 30 filmer brittiska, så 40 % av EU-produktionerna kom från Storbritannien. De angloamerikanska filmerna stod tillsammans för drygt 36 % av utbudet, vilket gör att 80 % av filmerna var på svenska eller engelska, och endast cirka 14 % var på något annat utomnordiskt språk.
Från våra nordiska grannländer kom 8 filmer från Danmark; 6 från Finland; 2 isländska samt 7 norska. Det nordiska kulturarvet skildrades alltså genom omkring 6 % av filmutbudet.
Övriga världen representerades av 13 länder som fick stå för 5 % av det totala filmutbudet. Totalt har 28 av världens drygt 200 länder representerats i SVT:s filmutbud under förra året.
Det skall sägas att i många fall är det frågan om samproduktioner mellan olika länder, men jag har valt att utgå från det först nämnda landet. För att man skall få en uppfattning om antalet samproduktioner, så är nio av de 111 amerikanska filmerna samproduktioner. Fyra med Tyskland, tre med Storbritannien, en vardera med Japan och Kanada. Av det trettio brittiska filmerna är fem samproduktioner med USA, sex med Frankrike och en med Tyskland. USA nämns som samproducent i fjorton titlar. Räknar man med samtliga filmer där USA varit medproducent kan man räkna in var tredje film i SVT:s sändningslistor, eller totalt 125 av 388 filmer.
Från Afrika kom en av de filmer som SVT visade förra året; en film från Mauritanien. När jag lägger ihop med de föregående två årens statistik blir det totala antalet spelfilmer från Afrikas 54 länder som visats i SVT under tre år, endast två filmer; en från Marocko och en från Mauritanien. I Afrika finns några av världens snabbast växande ekonomier, och om SVT var intresserade av att öka förståelsen för kultur och seder i Afrika borde de naturligtvis visa fler spelfilmer från kontinenten. Nigeria är trots allt världens näst största filmproducent till antalet, efter Indien. Även om det är en viss kulturskillnad mellan Sverige och dessa länder, innebär det inte att det inte produceras intressanta filmer i dessa länder.
Återigen infinner sig frågan om SVT:s inköpspolicy; hur ser den ut? Finns det någon alls, eller är det pris och bekvämlighet som avgör?
Hur är det med SVT:s avtal med staten; hur lever man upp till det? Den här statistiken föranleder många frågor.
Ni som läst min förra artikel om SVT och propaganda vet att jag skickade en lista med femton frågor som jag ville ha svar på. https://www.johnbgod.sarahmarion.com/om-svt-och-propaganda/
- Vad har SVT för inköpspolicy när det gäller långfilmer?
- Den så stora delen USA-producerade långfilmer i förhållande till EU-produktioner; vad beror den på?
- Vad är det för prisskillnad för
filmer från olika länder?
Är valet av filmer en kostnadsfråga och hur stor betydelse får i så fall den ekonomiska aspekten för inköpen av film? - Har SVT någon koll på vilka filmer som finansierats av CIA eller US Army? Om så, hur många sådana filmer har SVT sänt?
- Hur är det med TV-serier; har SVT någon koll på vilka serier/avsnitt som finansierats av US Army eller CIA?
- Bör det inte varnas för propaganda i dessa filmer och serier?
- Filmen Zero Dark Thirty var finansierad av CIA och manuset var bearbetat av dem. Ska SVT alls köpa in såna produktioner?
- Varför visas det så få kinesiska, indiska, japanska filmer, trots att de är stora filmproducenter?
- Hur ser SVT:s inköpsavdelning för spelfilm på uppdraget att ”det utländska programutbudet ska spegla olika kulturkretsar och innehålla program från olika delar av världen”?
- Varför har SVT dessa båda år inte sänt en enda film från Afrika söder om Sahara och bara en film från hela den kontinenten?
- Kan Hollywood betraktas som en maktsfär, när så många av dess filmer är finansierade av USA:s statliga organ?
- Om så stor andel av de filmer som SVT visar kommer från USA och därför beskriver kommunism och socialism som onda ting; vad får det för långsiktiga effekter på en befolkning som ständigt utsätts för den formen av propaganda?
- Vad får de för bild av kommunism och socialism och är den bilden med ”sanningen” överensstämmande?
- När det gäller andra värderingar som framförs i Hollywoodfilm – har inte SVT ett ansvar för den kulturella prägling som sker via underhållningsfilmer? Synen i USA på exempelvis aborter, äktenskap, nakenhet, dödsstraff och liknande värderingar, skiljer sig från de svenska. Är det inte risk för att den kulturimperialism som Hollywood står för, kan erodera ”den nordiska kulturgemenskapen”?
- Borde inte SVT se till att svenska folket får en så bred bild av världen som möjligt även genom spelfilmer?
Det har inte varit inte så lätt att få svar. Här följer min korrespondens med SVT:
”Hej!
Jag fick dina uppföljningsfrågor från Niklas och eftersom jag är ansvarig för inköp så tar jag mig gärna an dem.
Jag tror att det vore fruktbart att gå igenom dem vid ett telefonsamtal eftersom de delvis hänger ihop och jag gärna berättar om villkoren på tv-marknaden som har en del med svaren att göra.
Skulle det passa dig?
Jag kan torsdag em eller fredag fm, t ex.
Med vänlig hälsning
Agneta” (Perman, inköpsansvarig för SVT feature film)
…
”Hej Agneta.
Jag vill helst ha svaren skriftligt så att jag inte riskerar att felcitera på något sätt. Men visst kan jag tala med dig i telefon också.
Jag befinner mig i Kenya så du får ringa mig på nummer 254 740 727 074. Torsdag eftermiddag blir bra.
Vänliga hälsningar,
Johan B Löfquist”
…
Jag satt stand-by vid telefonen hela dagen, men det var ingen som ringde vad jag hörde. Men min telefon är full så den sparar inte inkommande samtal, så jag kan ha missat hennes samtal. Då kom det här mailet:
”Hej!
Som du såg så försökte vi flera ggr men kom inte fram. Kan du ange numret en gång till så som det ska ringas från Sverige så prövar vi i em.
Med vänlig hälsning,
Agneta”
…
”Hej.
Jag hoppas det går bättre idag. Jag finns tillgänglig under delar av eftermiddagen, men jag vill som sagt ha skriftliga svar på mina frågor, så att jag inte felciterar – det är ju lätt hänt vid en telefonintervju, och jag är väldigt mån om att alla citat skall vara absolut korrekta.”
…
”Hej Jag har inte möjlighet att komma med skriftliga svar i den omfattning som krävs, därav telefonintervju. Prövar igen i em.”
…
Samma sak fredag eftermiddag. Jag hade gäster och jag satt med min telefon bredvid mig hela eftermiddagen. Det ringde ett annat samtal som jag tog, men det kom inget samtal från Sverige. För säkerhets skull lät jag en svensk vän ringa upp min telefon – det var inga problem. När jag kollade mailen kom det här:
”Hej igen!
Nu har både jag och växeln försökt och vi kommer inte ut på linjen ens.
Dubbelkollat landsnumret för säkerhets skull, men det är klart att du vet vad det är.
Jag vet inte vad jag ska göra annat än att be dig ringa upp mig på något av numren nedan.
Ring senast 16.30 så att det finns tid att prata.
Med vänlig hälsning
Agneta”
…
”Hej Agneta.
Det var väldigt märkligt. Jag satt min telefon hela fredag eftermiddag, och det kom två lokala samtal. Men inget från Er. När jag såg ditt mail om att Ni ringt så kontaktade jag en vän i Sverige som ringde upp mig på samma nummer. Det var inga problem, så min telefon fungerar som den skall.
Nå, jag sitter fortfarande på samma telefonnummer och väntar på era svar på mina frågor. Men om det inte går att ringa så får du väl svara skriftligt ändå, för jag anser att Er publik har rätt att få svar på dessa frågor.
Med vänliga hälsningar,
Johan B Löfquist”
Det är så långt jag kommit med SVT hittills. Förutom att det är tidsödande at sitta och vänta på telefonsamtal som aldrig kommer, så är det lite tråkigt att SVT inte vi ge skriftliga svar. Jag har varken råd eller lust att ringa upp SVT för ett långt samtal – de betalar sin verksamhet med skattemedel, jag tvingas betala alla mina kostnader själv.
Det är också intressant att se de reaktioner jag fått på min artikel. I vissa grupper har inlägget tagits bort, i andra blir jag hånad för att vara ”kommunist” och liknande. Jag har aldrig deklarerat någon politisk ståndpunkt, men det räcker tydligen med att ifrågasätta den stora andelen amerikansk film och den långsiktiga effekt det kan få, för att bli klassad som kommunist. Själv anser jag att alla såna onyanserade påhopp endast bekräftar min teori; att amerikanska filmer hjärntvättat det svenska folket till att få en fullständigt skev bild av såväl socialism som kommunism.
Hur SVT ser på sitt ansvar när det gäller filmer och hur de lever upp till avtalet med staten, verkar det som om jag får återkomma till.
Den här bloggen är helt fri från annonser.
Jag har valt bort annonsering för att visa att jag är en fri journalist som inte är till salu. Om du vill hjälpa till att hålla sidan reklamfri även i fortsättningen, och samtidigt vill stödja fri journalistik så är mitt Swishnummer: 0723 68 00 54.
Mitt Kenyanska nummer är +254 740 727 074, om någon vill skicka pengar via World Remit till mitt M-Pesa-konto (den kenyanska varianten av Swish). Ditt stöd behövs, eftersom det inte är någon efterfrågan i kommersiella medier för den typ av journalistik jag står för.
Naturligtvis går det också att köpa mina fotografier och teckningar, skicka ett p.m. om ni är intresserade. Om jag har norska läsare som vill vara med och bidra med en slant så går det utmärkt att skicka den till mitt norska konto; Sparebank 1, Kontonummer: 9001.14.07608.
Tack till alla er som hjälper till att hålla mig och min blogg vid liv!
