Hej!
Kul att du har tittat inpå min sida!
Här kan du finna mina texter om högt och lågt, baserade på de iakttagelser jag gör under min jordevandring. Du kanske undrar vem jag är?
Jo, egentligen är jag mest känd under namnet Johan B. Löfquist – det namn som gavs mig av mina välmenande föräldrar. De var så välmenande att jag fick tre namn, medan mina systrar fick nöja sig med två namn. Mitt fulla namn blev Lars Johan Birger Löfquist, men eftersom min något äldre syster inte kunde säga lillebror blev jag kallad Bobo. Jag gillade det namnet, det var lagom unikt, och lätt att säga för folk från hela världen.
En välmenande släkting som gifte sig rikt, försökte övertala mig om att Bobo lät så barnsligt, “så klasslöst”. Jag borde kalla mig Lars-Johan, ansåg hon, för det låter bättre.
Klass eller inte – försök uttala Lars-Johan med bibehållen värdighet även i berusat tillstånd, så förstår du varför jag valde att presentera mig som Bobo. Jag är rätt lat till min natur, eller pragmatisk, så jag insåg att det är jobbigare att säga Lars-Johan än Bobo, eftersom det kräver att man artikulerar tydligt. Dessutom har jag aldrig varit en “Lars-Johan”.
Bobo hängde med tills jag närmade mig trettio, då jag började arbeta på FilmCentrum Väst, där det redan fanns en Bobo. För att undvika förvirring kallade de mig för Johan istället, och namnet fastnade. Men på dartklubben var jag känd som Bobo, så under många år levde jag ett dubbelliv där jag på arbetet var Johan och på fritiden Bobo.
Sedermera kom det ytterligare två Johan till arbetsplatsen, men de slapp byta namn – vi lät oss förvirras istället. Namnet Johan fastnade dock i mina nya kretsar, men i Västjämtland och i dart-sammanhang kommer jag nog alltid att vara Bobo.
Så småningom flyttade jag till Kenya på deltid, och där gav mitt efternamn folk huvudbry när de såg det stavas – ingen kunde uttala det. Och mitt stolta kunganamn förvandlades ofta till “Joan” följt av ett fnitter över att jag hade ett kvinnonamn. Så Johan fick bli John, och mitt efternamn blev “Good” istället, när jag chattade på nätet: John B Good.
Men så skrev jag fel en dag; det blev “John B God” istället. Först tänkte jag att det var blasfemiskt, så jag tänkte ändra det. I synnerhet som jag chattade med kenyaner, som är så religiösa av sig.
Men så slog det mig att det står i Bibeln att Gud skapade människan till sin avbild. En avbild, en kopia, är precis som originalet, så det innebär att Gud skapade mig till en Gud! Om man nu ska tro på Bibeln, vill säga.
Och om Gud skapade mig till en till en Gud så innebär det att alla borde se upp till mig som en Gud. Men samtidigt borde jag se upp till alla andra människor, eftersom de också är Gudar. Och plötsligt lät det som en bra religion, så jag lät det stå: John B God.
För ett par år sedan började jag intressera mig för kvantfysik, och insåg då snart att den ställer det mesta vi lärt oss över ända. Från ett kvantfysiskt perspektiv så är vi gudar; vi skapar universum i våra medvetanden. Utan ett medvetande som studerar universum så kan det inte existera något universum.
Och plötsligt blev mitt namnskämt en realitet; jag insåg att det är jag som är Guden som skapar min tillvaro. Utan mitt medvetande så finns varken jag eller universum. Så jag är åtminstone Gud över mitt eget öde, och hur jag skall välja att uppleva det.
(Fast sedan har jag fått lära mig att även det är ett villospår, att världen inte alls skapas i våra hjärnor, utan att vi är en del av alltet, vilket är ännu svårare att förstå. Men för den fasen har jag inte hittat eller fått något nytt namn, så det är överkurs i den här förklaringen.)
Jag har också träffat flera personer som bytt namn av olika orsaker, men det vanligaste har varit att de känt att deras givna namn “inte passat” dem. Det har skavt hela livet. Därför har de har bytt till ett namn som de själva valt, och som de tycker bättre passar in på dem.
Det låter logiskt, tycker jag,att inte automatiskt acceptera det namn som andra människor valt åt en, för vad är det som säger att de valde rätt?
Eftersom våra namn är en så stor del av vår identitet anser jag att det är fullt berättigat att man själv får definiera och manifestera sig även genom namnet. Och eftersom vi hela tiden förändras över tid, når nya faser och insikter i livet, borde det vara vanligare att man tar sig ett namn efter den fas man befinner sig i. Man behöver ju inte ändra namn i folkbokföring eller pass bara för att man kallar sig något nytt.
Själv har jag ju hunnit växla mellan flera olika namn, vilket passar bra för en person som haft över trettiofem olika anställningar inom alla möjliga områden under sitt liv.
Vad man arbetar med är ju också en stor del av våridentitet, så även det bör väljas med omsorg.
Så dessa kvasifilosofiska tankar har nu lett till att jag börjat kalla mig John B God, som en påminnelse till mig själv att det är jag som skapar mitt liv. Precis som jag skapar den här hemsidan som berättar om vad jag skapar i mitt liv.
Om du gillar det jag skapar så får du gärna berätta det, och du kan också få köpa mina fotografier, intervjuer eller ljudklipp, eller bara skicka ett bidrag för att jag skall kunna fortsätta bjuda på mina tankar.
