Nu är den förbannade förjulen här igen. Det är nästan omöjligt att gå ut och shoppa utan att blir mentalt våldtagen av julens köpbudskap. Den där lille parveln i krubban är det knappt någon som minns längre, än mindre det budskap parveln stod för senare i livet.
Förutom skyltningen så har vi alla förbannade julsånger: Det spelar faktiskt ingen roll hur finstämda och vackra de är, hur fina budskap de bär eller vilken vacker poesi texterna är – jag är övertygad om att de skrivits för att framföras i något bättre passande sammanhang än som muzak på ett varuhus, och när man hört dem tillräckligt många gånger får man till sist lust att begå lustmord på julsångskompositörer.
Kan man begära att få julfria zoner om man är överkänslig mot kommersialism?
Julskyltning på Coop i Göteborg – i mitten av november! |
Julen är som ni anar ingen favorit längre i mitt liv.
För mig har det blivit som den utltimata symbolen för människans misslyckande med att bygga upp en gemensam värld för allas bästa.
Men jag måste erkänna – även jag har julpyntat:
Vadå ser inte? Hela julpyntet står ju där, mitt i hyllan!
Fast, det är klart – eftersom det är en riktig ekogris får han springa lös året om. Så antagligen är nästa års julpynt också redan ordnat. Och året därpå. Och året därefter …