Igår förmiddag när jag körde mot Norrköping hörde jag på andra delen av Kalibers granskning

Igår förmiddag när jag körde mot Norrköping hörde jag på andra delen av Kalibers granskning/sågning av SJ. Där konstaterades att en biljett för en given sträcka kan kosta allt mellan 99 och 2500 kronor, beroende på när man bokar – och vilken tur man har i SJ:s lotterisystem.
(Att det är svårt att planera exempelvis en semester om det kan skilja flera tusen kronor för en biljett beroende på när man skall åka är självklart. Likaså om man har så knapp ekonomi att man saknar marginaler för att boka tidigt – det är risk att de fattigaste får betala mest.) Som av en händelse var jag just då på väg mot en Orwells upplevelse: Jag skulle åka tåg från Norrköping till Göteborg.
Väl framme vid stationen i Norrköping parkerade jag utanför i syfte att rusa in och se om det fanns några biljetter kvar. Att korttidsparkera kostade en smärre förmögenhet, i enlighet med det totala förakt för resenärerna man visat de senaste åren.
418 kronor, sa flickan i kassan. Enkel resa. Byte i Katrineholm.
Med Swebus, som ägs av samma bolag som SJ, kostade precis 100 kronor mindre, men tar två timmar längre tid.
Vad kostar det från Katrineholm då? frågade jag, inspirerad av Kaliber.
Då blir det 454:-, svarade hon käckt, utan att notera min djupa suck.
En tjugofem minuter kortare resa kostar alltså 36 kronor mer…?
Nu mulnade tjejen. Jag är van att se det. Jag är antagligen Sveriges mest hatade kund.
Ok, sa jag emellertid. Jag tar biljetten, men jag ska bara parkera på långtidsparkeringen först, så att jag vet att jag får en parkeringsplats.
Tjugo minuter senare var jag tillbaka. Då kostade plötsligt samma biljett 454:-. På tjugo minuter hade priset på samma resa ökat med trettiosex kronor! Det är åtta procent!
Tänk om jag skulle ha motsvarande löneutveckling, ironiserade jag. Vad kostar det från Katrineholm då?
Flickan såg besvärad ut och berättade att den skulle kosta över femhundra kronor.
Ja, men då är det bäst att du skyndar dig att boka en biljett till mig, för om tio minuter kommer jag inte ha råd att åka hem…
Nu stegade chefen fram till flickans räddning och tog fram en blankett där han gav rabatt – jag fick biljetten för 418 spänn istället för 454:-.
Väl ombord på tåget efter bytet i Katrineholm sätter jag mig i ett säte som inte går att justera på något sätt, och som definitivt inte är konstruerat av en designer med några som helst ergometriska kunskaper. För mig, som är nära två meter lång, är det i princip omöjligt att sitta bekvämt i de stolarna – och sova är uteslutet.
Dessutom upptäckte jag att det inte finns några eluttag så jag kunde inte jobba med datorn, som jag tänkt. Och mottagningen till mobilen var minst sagt svajig, för att helt försvinna innan Alingsås.
Det är bara att konstatera att jag i fortsättningen kommer att välja buss, trots att det är sämre för miljön. Men jag vill inte betala mer, för att få mindre och dessutom få det att se ut som om SJ:s VD är värd sina 350 000 kronor i månaden.