Men kan statsministern då förklara för oss väljare varför kriget mot terrorismen inte inkluderar den terroristdömde och internationellt efterspanade Luis Clemente Faustino Posada Carriles? Denne har bland annat fällts för det bombdåd som kostade 73 kubaner livet 1976, när han lät spränga ett kubanskt flygplan i luften.
Sedan 2005 befinner sig Carriles i USA på flykt undan ett fängelsestraff i Venezuela, men de amerikanska myndigheterna ställer honom inte till svars för terroristbrott, utan för brott mot immigrationslagarna. USA vägrar lämna ut honom till Venezuela med hänvisning till att han riskerar tortyr [sic!].
Är det skillnad på terrorister och terrorister tycker du?
Är det inte besvärande att Sverige har ett långtgående vapensamarbete med en stat som skyddar en av Latinamerikas mest notoriska terrorister?
Den andra frågar gäller kriget mot knarket:
Talibanregimen i Afghanistan hade i princip utplånat alla vallmo-odlingar när USA attackerade 2001, men idag står Afghanistan för ca 90 % av världshandeln med opium.
Ryssarna har, juni 2010, givit amerikanska militärledningen exakta koordinater till 175 opiumlaboratorier, men hittills har man inte anfallit mer än en handfull av dessa, och då först sedan ryssarna legat på och själva deltagit i räderna.
Anser statsministern verkligen att “kriget mot knarket” är ett argument för svensk truppnärvaro i Afghanistan? Är det inte i själva verket ett kapitalt misslyckande i kriget mot knarket?
Johan B. Löfquist
Göteborg
Ett par klipp som fördjupar bakgrunden till mina frågor:
The New York Times, May 20, 2001:
“The first American narcotics experts to go to Afghanistan under Taliban rule have
concluded that the movement?s ban on opium-poppy cultivation appears to have wiped out
the world?s largest crop in less than a year, officials said today.”
Reuters, Feb 19, 2009:
“More than seven years after the U.S.-led invasion, Afghanistan still grows more than 90
percent of the world?s illegal opium poppies, the source of heroin.”
